Amazon rapporterar att deras Kindle-produkter, dvs läs- och pekplattor har sålt som aldrig förr under December månad. Faktum är att det varje vecka enligt dem själva har sålts hela 1 miljon Kindleprylar varje vecka! Och produkten som sålt allra mest inom Kindlefamiljen är Kindle Fire, med hisnande 2 miljoner exemplar. Det är fantastiska siffror, och det är kul att se att plattorna äntligen börjar ta sig in i var mans hem. I Sverige känns det dock fortfarande ganska trögt.
Läsplattor är jag själv inte mycket för, då jag knappt läser böcker överhuvudtaget i vanliga fall (bortsett från datorlitteratur och skolböcker). Men jag kan förstå de rutinerade bokmalarna. Det är en riktigt bra produkt som gör läsandet enklare. Inga tunga böcker att släpa med sig, och böckerna distribueras smidigt via nätbutiker online.
Pekplattor är jag helt såld på, ända sedan jag köpte mig en Motorola Xoom (Wifi) för ett par månader sedan. Jag trodde innan köpet att det skulle vara svårt att hitta några vettiga användningsområden för en sådan pryl, och att den därmed bara skulle kännas onödig. Men faktum är att pekplattor är långt ifrån leksaker. I skolan är den en perfekt kamrat, med nätets all information bara några tryck ifrån. Och med en platta slipper man konka runt på alla dokument och oh-bilder skolan delar ut.
Sen är det ju förstås en underbar underhållningsmaskin. Att ligga och webba framåt natten med en platta är hur skönt som helst, och spel blir så mycket bättre på en rejäl skärm. På tåget mellan hemorten och Göteborg funkar den även perfekt för filmunderhållning.
Läs- och pekplattor borde få mer uppmärksamhet i Sverige. Några plattor dyker upp här och där på Chalmersföreläsningarna, så vi är påväg någonstans iallafall. Men det märks tydligt hur bristande kunskap och oinstresse hos försäljare gör att den ”vanlige användaren” bara känner sig förvirrad vid första mötet av en platta.
Var på Akademibokhandeln i nordstan för ett par veckor sedan, och hörde lite av ett samtal mellan en äldre dam och ett butiksbiträde som försökte förklara vad denna underliga Samsung Galaxy Tab 10.1 kunden hade framför näsan var för något.
- ”… Vad är skillnaden mellan den här och den här plattan? ”, undrade kunden och pekade först på en läsplatta från Kindle, och sedan på Galaxy Tab.
- ” Ja, skillnaden är att du med den här pekplattan kan köpa till ett abonnemang och… ”
Sedan slutade jag att lyssna. När frågan från kunden kom hade jag åtminstone förväntat mig något i stil med ”Pekplattan har fler funktioner än läsplattan. Den är i princip som en liten bärbar dator, fast med pekskärm, och kan användas till många fler saker än en vanlig läsplatta som enbart är gjord för att just läsa böcker med”. Men icke. Istället börjar butiksbiträdet att prata om abonnemang? Som kund associerar man ju oftast abonnemang med saker som bindningstid och avbetalning, och det klingar inte alltid så bra hos alla. Och att man kan skaffa ett abonnemang informerar ju inte något om plattan i sig. Visst är personalen i bokaffärerna inga itproffs, men det är ju just i sådana butiker det finns en stor marknad. Därför kanske man åtminstone skulle kunna tänka sig någon kort liten kurs eller utbildning där personalen fick lära sig mer?
Sådana saker hämmar tyvärr läs- och pekplattornas tillväxt. Inte bara i Sverige, utan även i andra länder förstås. Är säkerligen stora skillnader bara butiker emellan, vilket är synd. Plattorna är bra produkter som många skulle få användning för, och kanske rent av älska, bara de fick nys om att de överhuvudtaget existerar, och fick förklarat för sig vad denna mystiska grunka är för något. Skärpning på Akademibokhandeln!






